Ebba Ståhl

Kategori: Tankar

Året 2015

Beskriv året med tre ord.

Glatt, dyrt och upplysande!


Vart reste du?

Jag reste till Barcelona med Alva i maj och sedan var jag till Öland i somras. Hade väl hoppats på någon mer resa men det får vänta till nästa år helt enkelt! Jag hade hoppats på att resa till Alice i Sundsvall och till Bella i Uppsala också men det får bli under 2016 (i början helst). 

 

 

Vad såg du mest fram emot?

Jag såg nog mest fram emot att husbygget äntligen skulle ta fart. Nu kan jag ju inte tänka på något annat än att vi snart ska få flytta, äntligen! Så himla fort det har gått. 11 september sattes väggarna upp och nu ska vi flytta om en månad, wow! Sedan såg jag såklart fram emot att fylla 20 också.

Vilka ser du som de största händelserna under året?
Börja studera, åka utomlands själv med min syster, börja bygga hus och köpa hund! 

 

Har du blivit bättre på något?
Respektera mig själv. ”Du måste älska dig själv innan du kan älska någon annan”, och finally har jag nog kommit en bra bit på den vägen!

 

Vilka låtar kommer påminna dig om 2014?

Inte en susning… haha, vilket otroligt roligt svar!

Lärde du känna några nya människor?
Ja det gjorde jag! Dels mina classmates eftersom jag börjat studera men även några vänner på hemmaplan. Den jag är gladast över att lärt känna är Linn! Himla glad att hon börjat hänga med oss!




Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vet faktiskt inte. Tycker att jag har skött det här året ganska bra! Ser nästan inget negativt, förutom småsaker såklart men det kommer man aldrig undan. Jag har, som jag skrivit tidigare, lärt mig att respektera mig själv och jag vet numera var jag står i saker och ting och vad jag accepterar tydligare än tidigare. 

Planer för 2016?
Flytta till huset, förhoppningvis åka utomlands och kanske flytta till lägenhet igen? Det får vi se! Resten får året visa! Har självklart vissa önskningar om saker och ting, men det är bara att vänta och se. 

Liv

Jag skäms. Här sitter jag och skriver vilka höstkläder jag vill köpa - samtidigt som det finns folk som inte ens har några kläder. Jag skriver att jag längtar efter kyligare luft för att det är så mysigt med stickade tröjor och halsduk - samtidigt som kyligare luft kan innebära liv eller död för andra människor. 

 

Jag vet att detta har pågått länge och troligtvis alltid kommer att pågå.. Jag vill stänga bort det och jag vill inte läsa om det! Det är så fruktansvärt hemskt! Men när jag såg bilden på den lilla pojken på stranden nådde det en gräns. Jag vill inte och jag kan inte blunda. Jag läste att detta är den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget. Alla människor på flykt är MÄNNISKOR - precis som vi. Hade inte du och jag haft turen att födas i Sverige hade det kanske varit du och jag som var tvungna att riskera våra liv för att lämna vårt land. Alla människor som har förlorat sina barn, mammor, pappor, andra familjemedlemmar, vänner och sitt land. Vi kommer aldrig att kunna sätta oss in i det. Men försök. Tänk dig in i situationen att du hellre sätter ditt barn ensam på en osäker båt som ska gå på öppet hav i flera timmar där långt ifrån alla överlever. Du sätter hellre ditt lilla barn på båten för att det är SÄKRARE på båten än vad det är i din famn i ditt land. I ert hem. Detta är för oss helt ofattbart - men för dom är det verklighet. Varje dag.

 

Jag skulle mest av allt vilja stoppa Islamiska Staten och alla andra idiotiska rörelser och alla krig i världen så dessa människor slapp lida och få sitt hjärta krossat om och om igen. Slippa leva med en ständig rädsla för att dö. Men det är svårt. Sedan skulle jag gärna åka ner och hjälpa till i dom drabbade länderna.. Vilket också är ganska svårt. Något som däremot är lätt och som faktiskt ALLA som vill kan göra är att hjälpa dom som överlever, dom som måste leva med detta och dessa minnen så länge dom lever. 

 

Jag skänker pengar till Unicef varje månad och skänkte även lite extra idag. Jag fick till och med att katastrofutskick från Unicef idag. Vill ni hjälpa till via Unicef hittar ni mer information HÄR. Jag har även startat en egen insamling som går till barnen på flykt: https://unicef.se/egna-insamlingar/barnen-pa-flykt

 

Efter jobbet åkte jag och lämnade två kassar med kläder till Vi gör vad vi kan (http://vigorvadvikan.com och https://www.facebook.com/InsamlingTillFlyktingar) som åker ner till flyktingarna på den grekiska ön Lesbos i mitten på månaden. Under dom 3 minutrarna det tog för mig att gå från bilen och lämna kläderna så var det flera bilar till jag mötte som skulle göra detsamma vilket gjorde mig otroligt glad. Att vi är så många som vill hjälpa till bara från lilla Katrineholm.

 

Vi är ALLA människor, var vi än kommer ifrån. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

 

Imorse var jag ute med Foppa på en morgonpromenad, lugnt och fridfullt. Sedan åkte jag bil till jobbet, för att sedan mötas av massor av kramar av alla barn. Samtidigt, samma minut, någon annanstans i världen, inte allt för långt bort, dör människor i flykten mot ett säkrare liv. Eller mot ett säkrare liv.. mot ett liv helt enkelt.

 

Sjuka samhälle

Är så fruktansvärt, otroligt arg och besviken på dagens samhälle!!! Händer SKIT varje dag nu för tiden känns det som, och oftast gäller det kvinnor. Att man inte ens ska våga gå ut och motionera MITT PÅ LJUSA DAGEN utan att vara rädd att överfallen, eller till och med mördad. Bara sjukt. Här nedan kan ni se vad mitt twitter-flöde består av, och allt har skett inom den närmsta tiden. SJUKT! Ber om ursäkt för detta jättetråkiga inlägg men det är något jag känner så pass starkt för så jag måste skriva av mig lite. Tror dom flesta håller med mig om att vi är riktigt trötta på att vara rädda så fort vi går ut när det är lite mörkt ute - eller, det behöver knappt vara mörkt för att vi ska vara rädda längre. 

Bloggaren Louise Winblad sammafattar väl dom flesta tjejers liv ganska väl:
”Om jag möter dig, du man som inte är en våldtäktsman, som inte tänker kränka mig eller döda mig eller på annat sätt ta tillfället i akt för att du möter en ensam tjej, så är jag ledsen att du blir offer för min rädsla, att jag dömer dig där och då. Att jag har telefonen redo att ringa hem och nyckelknippan i knuten näve. Jag är ledsen att jag misstänkliggör dig bara för att du råkar vara man och ute och gå på samma ställe som jag. Men jag har tyvärr inte råd att chansa.”

Ovan; från aftonbladet

Båda ovan från aftonbladet

Och alla dessa tre händelser har hänt INOM LOPPET AV DEN SENASTE VECKAN! Och senaste idag hände detta:

I want more

Mer. Jag vill ha MER. 

Det känns lite som att livet står stilla just nu och inte ger mig någonting. Jag mår bra, tro inget annat, men jag känner inte det där lyckoruset och det är det jag letar efter. Jag letar alltid efter lycka, spänning, utmaning, förändring, MER. Jag vill helt enkelt ha mer, jag nöjer mig inte med vardagen som den är. Är livet bara detta? Jag trodde och ville nog att livet skulle vara så mycket mer. Jag vet att man inte alltid kommer känna lyckorus och jag vet att man inte alltid kan leta efter lycka och förändring med mera men jag är bara 20 år och känner att det finns så mycket mer jag vill uppleva och göra. Så fort vardagen börjar rulla på och har rutiner trivs jag, för jag tycker om att veta hur det ska vara eftersom jag är en planeringsmänniska. Men så fort det inte finns något plus i kanten på vardagen tröttnar jag och vill bara förändra och förbättra. Allting jag ännu inte gjort väntar ju på mig. Frågan är bara hur jag ska ta mig dit. Jag hoppas att jag kan slå mig till ro och sluta leta när jag hittat den rätta, har fast jobb och kan skaffa familj. Jag hoppas att jag då kan sluta leta efter mer och nytt, känna mig helnöjd med livet och att jag inte behöver något annat. Men innan dess tror jag att jag behöver äventyr, jag behöver uppleva massor av människor och helst hela världen, jag vill bli kär, jag vill vara spontan, jag vill växa. Jag vet att allt är upp till en själv. Jag måste bara ta tag i detta så att jag inte i äldre år ångrar att jag aldrig gjorde något.

Fredag 26 juni

Godmorgon! LEDIG DAG Ska jobba lördag, söndag och måndag nu så måste njuta lite extra av den här dagen. Har ju dock inget "vanligt" arbete för tillfället utan jobbar ju med ungdomar med autism och/eller asperger och även andra problem ibland. Så det handlar helt enkelt om att följa deras vardag litegranna och imorgon ska vi nog ta en tur till Marieberg i Örebro! Så det är ganska roligt faktiskt, oftast i alla fall. Nästa helg är jag i alla fall långledig och då ska det bli fint väder också!! Hoppas moder jord inte lurar oss denna gång.

Ligger i sängen för tillfället men ska nog ta mig upp snart och ta tag i livet även denna dag. Vet inte riktigt vad vi har för planer idag men jag tänkte nog baka något i alla fall.. Vad återstår att se. Behöver åka till Ica och hämta ut ett paket till min 20-årsfest också! Ska ha en gemensam fest (kalas..?) för släkt och vänner med hawaiitema! Läängtaaaar, ska bli så roligt! Bara 32 dagar kvar tills jag fyller år nu, tiden går snabbt. Kändes som det var 50 dagar igår? 25 dagar kvar till en veckas semester också! Och på dom ska vi hinna med 13 stycken 12-timmarspass. 

Försöker också planera min framtid lite smått, som jag alltid gör. Ni som känner mig vet att jag har tusen planer och tusen saker jag vill göra i livet, men jag tar mig aldrig för att göra dem. Det är sååå mycket jag vill - men antingen är det omöjligt att genomföra (inget är omöjligt jag vet..) eller så är jag för feg, i princip. Just nu känner jag bara JUST DO IT(!!) inför en framtidsplan och jag hoppas verkligen den känslan håller i sig så jag tar tag i den och fullföljer den för en gångs skull! Det är något jag verkligen vill och som jag vet skulle vara nyttigt för mig samtidigt som det är "once in a lifetime". Meeeen så kommer mitt lilla fega jag.. Ska verkligen DU? Skulle DU klara det? Njaaa jag vet inte.. Vill jag verkligen det så himla mycket? Men någon gång måste vara den första när jag besegrar mitt fåniga jag! Som man brukar säga; you only live once.

Mamma

Min mamma. Oj vad hatat henne men oj vad jag älskat, älskar och kommer att älska henne. Min mamma är min absolut bästa vän och alltid varit genom tiderna. Hon är också min idébank, min terapeut, mitt bollpank där jag kastar tiotals tankar om dagen. Hon är den jag ringer när jag behöver hjälp med plugg, när jag velar om något, när jag behöver vägledning, när jag undrar om jag gjort rätt beslut (för mamma vet ju alltid bäst!), när jag är glad, ledsen, arg, besviken. Hon får alltså stå ut med hela mig och höra alla min tankar om allting, varje dag. Jag fyller snart 20 år och det är fortfarande mamma först. Ju äldre jag blivit desto mer lik min mamma har jag blivit i sättet. Jag märker på mig att jag har ungefär samma åsikter om saker och ting, jag är lika bestämd, argumenterar på liknande sätt; Och det är inget mig emot! Min mamma är ju bäst, sa jag det? Hon är ju den roligaste, smartaste (inte alltid... haha), snällaste och mest älskvärda kvinnan på jorden. Hon förtjänar allt det bästa, även om jag inte alltid är bäst på att visa det.

Jag är väldigt familjekär och det blev ännu större när jag flyttade hemifrån. Just nu bor jag hos pappa men när han är borta i veckorna bor jag hos mamma. Jag känner inte behovet av att vara ensam, som många andra i min ålder gör (självklart gör jag det ibland). Jag menar, jag är 20 år och följer fortfarande med familjen till Öland på sommaren och även andra resor och utflykter. Det finns inget bättre än min familj helt enkelt! 

 

Mamma, hoppas du har en fin Mors Dag. Jag har dig och du har mig, alltid.

Negativ till positiv

Jag är en person som tänker väldigt mycket. Jag tänker nog mer än vad jag själv vet om, omedvetet inuti mig själv och särskilt när jag är ensam. Och jag tänker mer negativt än positivt, tyvärr. Jag är och har alltid varit en ganska negativ människa, och jag ogillar verkligen negativa människor. (?!) Men det är tyvärr sådan jag är (försöker dock vara positiv gentemot andra och ge dem tips osv, men om jag följer det själv? Nja.. ;)) och deppig. Deppig och negativ. WOHO sounds fun eller hur? (någon som vill bli min vän? ;) ;) ;)) Kan väl lägga till att jag tror det bland annat kan bero på att jag är lite av en perfektionist, mycket av ett planeringsfreak när det gäller ALLT och aldrig lever i nuet utan alltid i framtiden, vilket jag tror stressar upp mig (planerar redan nu hur jag ska ha råd att köpa hus i framtiden.. ;)) Ni får inte missförstå mig (jag är inte en megaknäppis! ;)). Jag har väldigt lätt till skratt!!! (och tårar..haha) Jag har perioder, ibland längre, ibland kortare, när jag inte kan älska livet mer och är superlycklig. Och det märks på mig också. Mamma brukar säga direkt på morgonen "idag har du en bra dag!!" för då är jag väldigt glad, pratsam, positiv(!) osv. Jag kan nog vara sådan när jag umgås med vänner, är ute och sådär också - för då kopplar jag bort min lilla sura del av hjärnan. (oftast i alla fall) Sedan har det såklart blivit bättre med åren eftersom jag kan se saker ur ett annat perspektiv nu när jag är äldre. Men de dagar som jag inte lever i min lilla rosa bubbla är jag i grund och botten... lite negativ och deppig. Jag är lycklig för allt jag har i livet, och jag har inget att vara olycklig för!..egentligen. Men ja, på något vis så är det så jag är. Jag menar inte att jag är någon som bara ligger och surar och gräver ner mig all day så fort jag inte har en lycklig dag men i mig så är det negativa större än det positiva. Detta är inte roligt för någon runt om mig, och det är verkligen inte roligt för mig. Jag vill älska och uppskatta allt i livet! Jag vet att jag kommer köpa en lägenhet så småningom så varför stressa upp sig inför det just nu? Jag vet att mannen i mitt liv kommer komma - kanske i sommar, kanske om ett år, kanske om fem år - så varför ligga och grubbla på det nu? Det kommer. (en mening jag verkligen försöker pränta in i min hjärna - DET KOMMER) Jag är och har varit medveten om detta lång tid men det tar också lång tid att kliva över tröskeln och verkligen göra något åt detta. SÅ: från och med imorgon ska jag skriva upp tre positiva saker varje dag. Det kan vara vad som helst, hur stort eller litet och oväsentligt som helst! Bara något jag blivit glad av. Ska göra detta ett tag och jag kan tänka mig att det kan hjälpa faktiskt. Försöka fokusera på det postiva - för är jag glad blir livet gladare, såklart! Placeboeffekt skrev en vän. Alltså tänket - inte medicinen (läs HÄR om ni inte vet vad det är) Gick tillbaka till min recension om året 2014 och där hittade jag detta som visar på att jag tänkt på detta MYCKET och LÄNGE: "Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Detta sa jag förra året med har jag för mig, men det är något som jag verkligen strävar efter och det är: vara GLADARE och POSITIVARE! Det är dock lite svårt, jag är inte alltid det av naturen. Haha! Men det är något jag strävar efter i alla fall."


Tänkte att jag ville skriva lite om detta dels för att det hjälper mig att skriva om det, att få ord på lite tankar och känslor. Men också för att väldigt, väldigt många är sådana som endast går ut med allt bra och roligt och positivt dom gör och känner! Jag vet det själv för att även det är en anledning till att jag blir negativ och deppig ("hur kan alla andra ha så roliga/bra liv?"). Dock behöver inte deras glada inlägg bara vara negativt för oss som mig utan även peppande osv! Det är dock viktigt (speciellt för mig) att komma ihåg att alla inte är jätteglada och älskar livet jämt och det är faktiskt ok. Men det är såklart också ok, och väldigt roligt!, om man kan vara det för det mesta. Jag vet att livet har så mycket att ge om man bara är villig att ta emot, så nu är det dags att börja göra det.


En bild från Öland sommaren 2012, minns att jag hade en ganska lång lycklig period just då efter mycket förändringar och upp- och nedgångar under våren!

Året 2014

Beskriv året med tre ord.

Utvecklande, snabbt (som bara den! vart har året tagit vägen?) och lärorikt. Kanske samma betydelse som det första ordet.. men jag vet faktiskt inte.


Vart reste du?

Jag reste till Öland två gånger, i juni och i juli. Första gången åkte jag ner med pappa för att hämta hem Alva och Hugo som var där nere med mormor. Andra gången åkte hela familjen annorlunda ner - jag och Lukas, mamma och Tobbe, Alva och Hugo, Nellie och Viggo. Och så hade vi några kompisar med familjer med oss! Älskade Öland. Varit där 7 år i rad nu, på samma camping. Lite uttråkande - men ändå.. Det är liksom tradition!

 

 

Sedan reste jag till Icmeler i Turkiet också! I augusti, tillsammans med pappa, Alva, Hugo och Lukas. Blev nästan lite spontant då vi bokade 1,5 månad innan. Extra skönt att komma iväg på den här resan då jag just då jobbade på Biltema varje morgon 6-10/12 + helger. Blev en dagsutflykt till Rhodos här också där vi gick vilse i flera timmar innan vi ÄNTLIGEN hittade fram till stranden.. (vi hade dessutom karta....)

 


Vad såg du mest fram emot?

Jag såg allra mest fram emot att flytta hemifrån. Inga tvivel om det! Dock så var det kanske inte lika sagolikt som jag hade drömt om haha. Sedan längtade jag väldigt mycket efter studenten också, såklart. Som även det inte blev lika underbart som man kanske föreställt sig det. Och så längtade jag efter att få komma ut och resa igen - vilket också blev av.

 

Vilka ser du som de största händelserna under året?

Samma saker som ovan kommer jag förknippa 2014 med! Att jag flyttade hemifrån och tog studenten. Även fast jag inte tycker att studenten var den ”roligaste dagen i mitt liv” som många uttrycker det, kommer det ändå vara en väldigt stor dag såklart. Och studentbalen! Flytta hemifrån var inte heller lika glädjefyllt som jag kanske trodde, inte i början i alla fall. Var superglad när jag fick lägenheten, när jag flyttade in.. Men sedan, när jag bott där i ungefär 2 veckor, blev det jobbigt. Det var då jag märkte att jag inte bodde hemma liksom.. Jag är väldigt (VÄLDIGT) familjekär och jag tror vissa tycker vi har ett litet annorlunda förhållande till varandra i familjen haha. Det blev lite jobbigt. Men nu bor jag mittemot mamma och jag träffar både mamma, pappa och syskonen minst 1-2 gånger var i veckan! Det var inte förrän jag flyttade hemifrån som jag började uppskatta att till exempel bara vara hemma med familjen och titta på tv och det var inte heller förrän då som jag kanske verkligen insåg hur mycket min familj betyder för mig. De är bäst!

 



Har du blivit bättre på något?
Absolut! Jag har blivit bättre på att ta hand om mig själv bland annat. Jag har vuxit som människa väldigt mycket, tycker jag, under detta år. Bland annat på grund av att jag nu bor hemifrån men jag tror också det beror på vad jag jobbar med. Eftersom jag vikarierar på förskolor har jag ansvar för många andra små människor. Det får en att bli lite mer vuxen och kanske låta andra ha rätt då och då, haha! Jag har också blivit bättre på att städa, laga mat, bädda sängen. Haha! 

 


Vilka låtar kommer påminna dig om 2014?

Jag har faktiskt inga låtar som påminner mig om vissa år eller liknande. Det är fåååå tillfällen jag förknippar en låt med en händelse. Men nu medan jag skrev detta så kom jag i alla fall på en låt som jag kanske kan minnas i samband med studenten och vårt utspring och det är Watch Out For This med Major Lazer hahaha. Än så länge förknippar jag dem med varandra i alla fall!

Lärde du känna några nya människor?

Jag har lärt känna sååååå många nya människor. Eftersom jag arbetat/arbetar i Duveholmshallen, Burger King, Biltema och på tre olika förskolor har jag träffat många, många människor. Både vuxna som barn. På Burger King pratade jag med väldigt många nya ansikten som jag inte pratat med förr, blev dock inte riktigt vän med någon eftersom jag inte jobbade där så länge. Synd! Många bra människor där. Barn och kanske mest personal på förskolor är väl inte direkt några jag kallar vänner (haha) men jag känner ändå att jag lärt känna många av dem, vissa mer än andra. Det finns dock två stycken som jag först tänkte på när jag läste frågan och det var Lovisa och Linnéa som också har vikarierat på en förskola. De två är nog de jag lärt känna bäst under detta år!

 

 

 

(Foppa behövde också få vara med....)

 


Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Detta sa jag förra året med har jag för mig, men det är något som jag verkligen strävar efter och det är: vara GLADARE och POSITIVARE! Det är dock lite svårt, jag är inte alltid det av naturen. Haha! Men det är något jag strävar efter i alla fall. Skulle gärna också tacka ja åt mera saker och sluta vara så uttråkad som jag ofta är. Skaffa fler vänner!! Eller bli bättre vänner med dem jag redan har kanske. Börja umgås mer.

 

Planer för 2015?
Börja plugga och åka till USA. Det är det enda jag ”vet” ska ske under nästa år! Hittills. 

 

Tack för detta året 2014!! Det var bättre än 2013 och fortsätter vi i det spåret ska alltså 2015 bli ännu bättre!

Delhi Summer Experience

Den här volontär- och upptäcksresan i Indien har verkligen fastnat i mitt huvud. Skulle vara så häftigt att åka! Tänk vad många saker man skulle se som man kanske aldrig skulle sett annars, samt vandra i Himalaya, OCH dessutom hjälpa utsatta barn! Finns det någon bättre kombination? För att försöka bli av med att tänka på den hela tiden (haha) och för att visa andra vilka bra resor det finns tänkte jag bara visa bilder osv. Är SÅ sugen på att spara pengar och åka!! Vilken upplevelse. HÄR kan ni läsa mer om den.

Man anländer i Delhi och under dag 1-3 besöker man dessa platser. (!!!)

Dag 4-8 är men sedan med och hjälper till med gatubarnsprojekt i Delhi. Man har lite lektioner men det består mest av lekar och att ge kärlek och uppmärksamhet. Bilder tagna från volontarresor.se.

Dag 9-16 besöker man flera olika städer och byggnader, fort, tempel, monument, TAJ MAHAL osv osv. Man vandrar också i Himalaya! Bilderna är bara på några av ställena man besöker.

Efter resandet mellan alla dessa platser hamnar man i Palampur där man volontärarbetar på ett Child Care-projekt dag 17-21. Man hjälper till att skapa en färgglad och trivsam miljö för barnen. Bilder tagna från volontarresor.se! Efter dessa tre veckor får man sedan åka hem igen. 

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något

Har i flera, flera år lidit av alldeles för dåligt samvete. Jag har dåligt samvete för ALLT, saker jag inte ens själv kan rå för. Kan ha ont i magen för något jag läst/hört/sett som jag inte ens behöver ha en gnutta dåligt samvete för. Har till och med dåligt samvete gentemot mina föräldrar för att jag flyttat hemifrån ibland??? VA? Finns ingen orsak. Har sedan en tid tillbaka nu känt ett så stort behov att hjälpa (helst alla människor i världen (särskilt barn)), att göra skillnad osv. Det är dock svårt att veta vad jag ska göra. Jag vill skicka massor av pengar till utsatta länder - pengar som jag inte har tyvärr. Jag vill skicka kläder, leksaker osv till barnhem - men hur ska man veta att det kommer fram? Jag vill själv åka till ett barnhem och hjälpa till. Själv se skillnad. Men hur lätt är det? Jag vill inte bara hjälpa utomlands utan vill också hjälpa alla barn, flyktingar, funktionshindrade, djur, mobbade, ledsna..... ALLA i Sverige, och världen, också. Har kikat på volontärresor och hittat en resa som faller mig precis i smaken. Tre veckor i Indien med både volontärhjälp för gatubarnen samt organiserade utflykter till bland annat Taj Mahal och Himalaya. Dock kommer jag säkert aldrig komma iväg på den resan då jag är lite feg av mig när det gäller att åka iväg ensam osv. Men NÅGOT vill jag i alla fall göra. Så nu är jag i alla fall världsförälder hos UNICEF och skänker lite pengar i månaden. Dom pengarna som skulle gått till en lunch ute, godis, en ny tröja eller mer inredning får hellre gå till världens barn. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Och det här är i alla fall en början.
HÄR kan du också bli världsförälder.

Travel

Alltså ÅH vad jag bara vill resa! På ett sätt skulle jag vilja åka bort flera månader och åka jorden runt, men samtidigt så är det...inte jag. Jag skulle hellre ta en resa på 3-4 veckor och resa runt i USA till både New York och Hawaii, en resa till Dubai - kanske kombinationsresa med Mauritius, en resa till Thailand och besöka flera olika hotell. Sedan vill jag också besöka typiska semesterställen såsom Grekland, Gran Canaria, Cypern och så vidare. Har en LÅNG lista på ställen jag vill åka till! Vill så gärna men kan verkligen inte spara pengar... Okej, kanske är för att jag precis flyttat, räkningar går på en del, jag vill kunna göra fint här hemma osv. Men när Lukas börjar betala halva räkningarna osv så hoppas jag att vi kan spara mycket pengar och börja resa! Kanske kan börja titta resor nästa höst eller så... Har drömt om att resa i flera år och jag VILL verkligen göra det.

Bilder från google på några av ställena jag nämnde ovan

 

Upp